Stirrar ut över havet, blått, glittrande. Betraktar vågorna som lugnt rullar fram.
Blött på kinderna, ögonen svider, det rinner ur näsan.
Vill stänga ögonen, vill slippa se allt glittrande. Hur kan det finns något vackert efter det här?
Allting gör ont. Ont att stå, sitta, ligga. Ont att titta, ont att blunda. Ont att tala, ont att tiga.
Ont… att existera.
Hela jag värker. Vill slita ut mig själv, vill inte vara här.
Vill inte vara alls.
Hår blåser, kläder blåser. Brer ut armarna, andas djupt. Gungar.
Fryser om fötterna, bryr mig inte. Tog inga skor, har fått en sticka i foten från bryggan.
Bryr mig inte, ingenting spelar någon roll.
Sluter ögonen.
Känner.
Känner smärtan, känner sorgen, känner Mig.
Ser ner i vattnet, funderar stilla.
…Har aldrig lärt mig simma…
Det finns inte lycka och olycka
Det finns bara liv och död
Hör ett skri ovan mig, ser upp.
Fiskmåsen!
Ler lättat, tar tillbaka all mina förbannelser.
Andas djupt, lyssnar till måsens skri, vattnets skvalp mot bryggan, mina andetag.
Viskar,
”Det finns bara liv och död…”
Låter mig falla.
4 kommentarer:
nu är det slut och det var vackert .___.
hoppas du lägger ut något mera snart för det var fantastisk läsning!
den boken var ju bra :) när kommer nästa? :)
aw T____T vad... fint slut på något sätt. skicka in i nån tävling så vinner du säkert ;)
skriv gärna mer :)
Sjukt snyggt skrivet slut! Älskar att du helt byter sätt att skiva på i sista kapitlet. Du är duktig!
Skicka en kommentar